Etiketter

Summa sidvisningar

Sidor

Leta i den här bloggen

måndag 21 november 2016

Inositolin määrä maidossa , rintamaidon komponenteista

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1151503
(Tämä mittaus on tehty 1975, mutta siihen aikaan ei ollut tekniikkaa katsoa kaikkia  inositolilomolekyylejä ja isomeerejä). 

Abstract

The gaschromatographic method was used for the quantitative analyses of inositol in milk. The content of inositol in human and cow's milk at the different lactation periods was determined. The content of total myoinositol in human milk was 32.7 plus or minus 15.2 mg/100 ml in colostrum, 17.8 plus or minus 1.9 mg/100 ml in transitional milk, and 14.9 plus or minus 3.1 mg/100 ml in mature milk.

In cow's milk, it was 10.6 plus or minus 1.0, 7.0 plus or minus 1.1, and 4.1 plus or minus 1.0 mg/100 ml, respectively. These values were very similar to those obtained by the microbiological method. The presence of lipid-bound myoinositol in both kinds of milk was confirmed and the content was 0.22 plus or minus 0.09 mg/100 ml in human milk and 0.36 plus or minus 0.10 mg/100 ml in cow's milk. A small amount of scylloinositol was found in both human and cow's milk, while dextroinositol was not found in either.

 

  • Tuoreempi määritys maidon molekyyleistä on tehty 2013:

J Nutr. 2013 Nov;143(11):1709-18. doi: 10.3945/jn.113.178772. Epub 2013 Sep 11. The human milk metabolome reveals diverse oligosaccharide profiles.

Abstract

Breast milk delivers nutrition and protection to the developing infant. There has been considerable research on the high-molecular-weight milk components; however, low-molecular-weight metabolites have received less attention. To determine the effect of maternal phenotype and diet on the human milk metabolome, milk collected at day 90 postpartum from 52 healthy women was analyzed by using proton nuclear magnetic resonance spectroscopy. Sixty-five milk metabolites were quantified (mono-, di-, and oligosaccharides; amino acids and derivatives; energy metabolites; fatty acids and associated metabolites; vitamins, nucleotides, and derivatives; and others). The biological variation, represented as the percentage CV of each metabolite, varied widely (4-120%), with several metabolites having low variation (<20 b="" glutamate="" including="" lactose="" urea="">myo-inositol,and creatinine. Principal components analysis identified 2 clear groups of participants who were differentiable on the basis of milk oligosaccharide concentration and who were classified as secretors or nonsecretors of fucosyltransferase 2 (FUT2) gene products according to the concentration of 2'-fucosyllactose, lactodifucotetraose, and lacto-N-fucopentaose I.
 Exploration of the interrelations between the milk sugars by using Spearman rank correlations revealed significant positive and negative associations, including positive correlations between fucose and products of the FUT2 gene and negative correlations between fucose and products of the fucosyltransferase 3 (FUT3) gene. The total concentration of milk oligosaccharides was conserved among participants (%CV = 18%), suggesting tight regulation of total oligosaccharide production; however, concentrations of specific oligosaccharides varied widely between participants (%CV = 30.4-84.3%). The variability in certain milk metabolites suggests possible roles in infant or infant gut microbial development. This trial was registered at clinicaltrials.gov as
Free PMC Article

Hesari kuidun puolesta!

Hesarin artikkelista sitaatti 21.11. 2016 

"Suolistomikrobeja ei kannata pitää nälässä, totesivat yhdysvaltalaistutkijat.

Tiede
Kirsi Heikkinen
Juhani Niiranen / HS

Kuitua saa kokojyväviljasta, palkokasveista ja pähkinöistä.

Syö kuituja, kehottavat ravitsemussuositukset. Nyt perään voi lisätä: tai sinut syödään sisältäpäin.
Mikäli kiltit ja hyödylliset suolistomikrobimme eivät saa tarpeekseen ravintokuituja, ne alkavat natustaa paksusuolen pintaa suojeleva limaa. Suolen seinämä voi rapautua tästä syystä niin, että se tulehtuu helposti.
Mikrobiologi Eric Martens Michiganin yliopistosta kollegoineen selvitti kuitujen merkitystä hiirillä. Niihin istutettiin 14 bakteerilajia, jotka kasvavat ihmisen suolistossa.
Sitten ryhmä tutki, mitä jyrsijöiden suolistossa tapahtuu, kun niiden ravinnon kuitupitoisuus muuttuu. He altistivat hiiret myös bakteereille, jotka tekevät niiden suolistossa samaa kuin Escherichia coli -bakteeri ihmisissä eli aiheuttavat tulehdusta ja ripulia.
Kun hiiret söivät ruokaa, joka sisälsi noin 15 prosenttia kuituja, niiden suoliston limakerros pysyi ennallaan ja tulehdusta aiheuttavat taudinaiheuttajat aisoissa.
Sen sijaan kuiduton ruoka usutti suolistomikrobit liman kimppuun muutamassa päivässä.
Tutkijat lisäsivät kokeeksi ruokaan prebiootteja, joita käytetään monissa elintarvikkeissa. Ne johtivat hiirissa samanlaiseen liman katoamiseen kuin kuiduton ruoka.
Mikrobikirjo muuttui jopa päivittäin sen mukaan, mitä hiiret söivät. Jotkin bakteerilajit pärjäsivät paremmin vähäkuituisissa, toiset runsaskuituisissa oloissa.
Neljä kuiduitta kukoistavaa mikrobilajia olivat ainoita, jotka tuottavat suolen liman proteiineja hajottavia entsyymejä.
Mitä vähemmän kuituja hiiri söi, sitä ohuempi limaa tuottavien solujen kerros oli. Hento limapeite ei suojannut taudinaiheuttajilta.
”Vaikka tämä tutkimus tehtiin hiirillä, tulos vahvistaa sen, mitä ravitsemustieteilijät ovat toitottaneet vuosikymmeniä. Kannattaa syödä paljon luonnollisia kuituja. Ruokavalio vaikuttaa suoraan suolistomikrobeihin ja sairastumisalttiuteen”, Martens sanoo tiedotteessa.
Ravintokuituja on runsaasti täysjyväviljassa, palkokasveissa, pähkinöissä ja siemenissä.
Tutkimuksen julkaisi Cell."

KOMMENTTI NI: Tähän voi vielä lisätä : keliaakikon pitää syödä ne kuidut gluteenittomina, siis muita kuituja kuin kotimaisesta viljasta. keliaakikoille on onneksi tehty gluteenittomia kuituvalmisteita kuten FIBREX sokerijuurikaskuitu, PO-fiber, perunakuitu ja HUSK psylliumsiemenkuitu.
Näistä FIBREX on  mukava käyttää esim vohveli ja lättytaikinassa tai puuroissa lisänä.
PO-fiber ja HUSK on sopivia leivontaan.
21.11.2016

söndag 20 november 2016

Immuunisolun kehityksen säätelyssä IP4 ja PIP3 tärkeät.

http://www.nature.com/nri/journal/v10/n4/fig_tab/nri2745_F1.html

After antigen receptor engagement, the membrane lipid phosphatidylinositol-4,5-bisphosphate (PtdIns(4,5)P2) — which has a membrane-embedded lipid moiety and a cytoplasm-exposed charged inositol phosphate (InsP) moiety — can either be converted into PtdIns(3,4,5)P3 (referred to here as PtdInsP3) by phosphoinositide 3-kinases (PI3Ks) or into the second messengers diacylglycerol (DAG) and soluble Ins(1,4,5)P3 (referred to here as InsP3) by phospholipase Cγ1 (PLCγ1) or PLCγ2.

Phosphatase and tensin homologue (PTEN) counteracts PI3Ks.

 SH2-domain-containing inositol-5-phosphatase 1 (SHIP1) and SHIP2 convert PtdInsP3 into PtdIns(3,4)P2. ( reaktio vain yhteen suuntaan).

 Primarily through their InsP headgroups, PtdIns(4,5)P2, PtdInsP3 and PtdIns(3,4)P2 can bind to pleckstrin-homology (PH) domains in certain proteins and recruit them to membranes.

(Yleisesti tunnettua!)    InsP3 mobilizes Ca2+ but can also be phosphorylated at position 3 to form Ins(1,3,4,5)P4 (referred to here as InsP4) by InsP3 3-kinases, including ITPKA, ITPKB, ITPKC and InsP multikinase (IPMK)11, 17, 18, 23, 34, 35.


Owing to its similarity to the PtdInsP3 headgroup, InsP4 can bind to the PH domains of certain PtdInsP3-binding proteins and
 promote (in the case of IL-2-inducible T cell kinase (ITK) and tyrosine kinase expressed in hepatocellular carcinoma (TEC))
or inhibit (in the case of AKT and possibly Ras GTPase-activating protein 3 (RASA3)) the binding of these proteins to PtdInsP3.

In CD4+CD8+ thymocytes, InsP4-mediated promotion of PtdInsP3 binding to the ITK and/or TEC PH domains establishes a feedback loop of PLCγ1 activation.

 In neutrophils, InsP4-mediated inhibition of the binding of PtdInsP3 or PtdIns(3,4)P2 to the PH domain of AKT may limit the membrane recruitment of AKT.

InsP4 can also inhibit RASA3 binding to PtdIns(4,5)P2 or PtdInsP3 (Refs 18, 21). Whether this occurs in leukocytes is unknown. Red boxes denote enzymes with demonstrated physiological relevance in leukocytes. R, fatty-acid side chain.

Download file

If the slide opens in your browser, select "File > Save As" to save it.


 Regulation of immune cell development through soluble inositol-1,3,4,5-tetrakisphosphate

lördag 8 oktober 2016

Mitä pohjavedestä tarkataan? (Vuosi 1999) Suotoveden vaikutus

  1. Alkaalisuus, veden puskurointikyky (HCO3)- ( sulfaatti  aiheuttaa happamuutta)
  2. Typpi ( normaalisti pohjavedessä  matala), nitraattitypen pitoisuus mitataan
  3. Suola, kloridi
  4. Redox
  5. Metallit
  6. Kasvinsuojeluaineet, tuholaismyrkyt
  7. Pohjaveden taso

Vuoden  1999 raportissa mainitaan seuraavaa:
Raportissa ei otettu esille seuraavia:
Radon ja fluoridi : näiden  pitoisuuksien antropogeeninen vaikutus on hyvin rajallista eikä niiden kohoneista  pitoisuuksia voi  korjata ympäristönsuojelutoimenpiteillä.
Sairautta aiheuttavat mikro-organismit ovat lähinnä antropogeenisiä alkuperältään.
Fosfaatti on myös jätetty käsittelemättä raportissa, sillä senpitoisuudet ovat hyvin matalia pohjavedessä koska se on tiukasti sitoutunut maaperään. Sitäpaitsi puuttuu terveyden kannalta  asetetut raja-arvot fosfaatille
Orgaanisten miljöömyrkkyjen esiintymisestä pohjavedessä on hyvin niukkaa tietämystä eikä näitä sisällytetä raporttiin, paitsi tuholaismyrkyt.  Uudemmissa raporteissa  tämä  asiayhteys  punnitaan uudestaan.


  • Mainitaan maanviljelyn,  jätevesien ja  kaatopaikkojen (deponi, soptipp) suotoveden  vaikutuksesta pohjaveteen 
 Tällöin mitataan 
  • fosfaatti (PO4), kalium  (K) ja kloridi (Cl) mitataan. Joskus seuraa korkeita nitraattipitoisuuksia, jos kasvisravinteissa tulee  fosfaattia ja kaliumia. Koska sekä fosfaatti että kalium sitoutuvat tiukasti maaperään, voi seurata korkeita fosfaatti- ( yli 0,1 mg/l)  ja kalium ( yli 10 mg/l) pitoisuuksia maanviljelyalueilla ja se voi  viitata nopeisiin virtausteihin  maanpinnan ja pohjaveden välillä.  Vaikka nämä  korkeat arvot viittaavat   vaikutuksiin, niin ne saattavat olla luonnostaankin esiintyviä esimerkiksi korkeita fosfaattipitoisuuksia voi esiintyä luonnostaan anaerobisessa ( vähähappisessa) miljöössä. Fosfaattia ja kaliumia voi tulla  lannoitusaineista, mutta myös jätevesistä ja kaatopaikan suotovesistä.  Jos kloridipitoisuudet ovat korkeat siitä voi seurata korkeita  nitraattipitoisuuksia. Tämä on tavallista jäteveden vaikutuksesta ja talousjätteen kaatopaikan suotovedestä. 
  • Jotta voidaan löytää pohjaveden kohonneitten typpipitoisuuksien syy, on hyvä omata tietämys maankäytöstä, jätevedenkäsittelylaitoksista, lannankäsittelylaitoksista, kaatopaikoista jne.
Käsite SUOTOVESI, ( lakvatten, genomsipprande vatten, Sickerwasser SiWa, Leachate), nörgves

( Föroreningar sprids med lakvattnet. Vatten som varit i kontakt med deponerat material och som avleds från eller kvarhålls i en deponi kallas lakvatten. Lakvatten bildas av nederbördsvatten som infiltrerar deponin och vid komprimering då vattnet i avfallet pressas ut.

PINTAVESI

https://fi.wikipedia.org/wiki/Pintavesi
Pintavesi on vesialueilla, kuten joissa ja järvissä, oleva maanpäällinen vesi. Pintaveden vastakohta on pohjavesi. Pintaveteen on liuennut ilmaa ja sen kovuus on yleensä alhainen. Pintaveden lämpötila vaihtelee runsaasti vuodenajan mukaan: kesällä pintavesi on lämmintä ja talvella kylmää[1].
Pintavettä
Pintavesiä voidaan luokitella niiden ekologisen ja kemiallisen tilan mukaan. Ekologisessa luokittelussa vettä tarkastellaan ensisijaisesti sen biologisten laatutekijöiden kuten levien, kasvien ja eläinten valossa. Arvioinnissa otetaan tällöin huomioon myös veden laatutekijät kuten pH-arvo ja näkösyvyys. Kemiallista tilaa arvioidaan tutkimalla pintavedessä esiintyviä kemiallisten aineiden pitoisuuksia[2].

Ruotsalainen WIKI-versio on runsassanaisempi:
pintavesi  vuorovaikutata ilmakehän kanssa ja voi olla  "makeaa" siis  suolatonta tai vastakohtana  suolaista. 
Suurin osa on suolaista merivettä. Pintavesi vaikuttuu helposti  siihen tulevista ja siitä lähtevistä  virtauksista ja sateesta. MAAN pinnasta 71% on veden peittämää. Tästä on 96% merien pintavesiä.  Ruotsissa järvet muodostavat 9% valtion pinnasta.  Pintaveden alue on laajempi.  Järvien kokonaispinta-ala vaihtelee riippuen maan kohoamisesta ja säätelystä.

Ytvatten är det vatten som finns på Jordens yta i sjöar, vattendrag, hav och våtmarker. Den största delen av ytvattnet är saltvatten. Ytvatten interagerar med atmosfären, genom processer såsom t.ex. uppvärmning/nedkylning, avdunstning och nederbörd, samt är en del av vattnets kretslopp.
Ytvattnets förekomst och volym är ett resultat av klimatologiska parametrar, topografi och geologi medan sammansättningen i huvudsak beror på tillrinningsområdets karaktär och användning[1]. Gällande kvalité uppvisar ofta ytvatten en stor variation, vilket skiljer sig från tex grundvatten. Detta beror på att ytvattnets sammansättning starkt påverkas av ytliga flöden, ytavrinning och nederbörd. Därmed kan ytvattenkvalitén förändras snabbt beroende på årstid, meteorologiska förhållanden eller ändringar av den omgivande markanvändningen[2].
Ca 71% av jorden yta täcks av vatten, vilket till 96% består av marint ytvatten [3]. Uppskattningsvis täcker ytvatten i Sverige, i form av endast sjöar, en yta av 40 000 km2, vilket representerar 9% av Sveriges totala areal[4]. Fullständiga arean för ytvatten uppskattas till betydligt mer än så. Sjöarnas totala yta kan variera och beror bland annat på reglering av sjöar och landhöjningen[4].


Innehåll

POHJAVESI ja akviferi -sana

https://fi.wikipedia.org/wiki/Pohjavesi

Pohjavesi

Pohjavesialueesta kertova merkki Kauhanevan–Pohjankankaan kansallispuistossa
Pohjavesiposti Kontinkankaalla Oulussa
Pohjavesi (GRUNDVATTEN)  on maanpinnan alapuolisista vesistä     maaveden  (MARKVATTEN)  alapuolella sijaitsevaa vettä. Sitä muodostuu huonosti vettä läpäisevien maakerrosten  päälle
Pohjavesikerroksen raja on siinä kohdassa, josta alaspäin maaperä on vedellä kyllästettyä.
Kaikki maanpinnan alainen vesi ei siis ole pohjavettä.

 Ihminen käyttää pohjavettä juoma- ja talousvetenä kaivojen  (kaivo, BRUNN) kautta. Paikkaa, jossa pohjavesi tulee maanpinnan yläpuolelle, kutsutaan lähteeksi. (lähde, KÄLLA)

Pohjavedet (GRUNDVATTEN)  muodostavat jäätiköiden (GLACIÄR)  jälkeen toiseksi suurimman makean veden varaston  maapallolla.

 Pohjaveden kelpoisuus juomavedeksi johtuu siitä, että se on maakerrosten läpi suotautuessaan puhdistunut epäpuhtauksista, kuten haitallisista bakteereista.
 Samalla veteen liukenee useita hyödyllisiä suoloja.
Ihmiselle käyttökelpoisinta on hiekka- ja sorapitoisesta maaperästä tai peruskallion halkeamista löytyvä, paljon vapaasti liikkuvaa vettä sisältävä pohjavesi.

Pohjavesivarasto eli akviferi saa vetensä sateena, joista, järvistä tai toisista pohjavesivarastoista. Lopulta vesi purkautuu mereen, järviin tai toisiin pohjavesivarastoihin. Varasto on uusiutuva, mutta jos sitä käytetään nopeammin kuin se ehtii uusiutua, se ehtyy.

 Tällä hetkellä maapallon pohjavesivarat ovat ihmisen liiallisen käytön vuoksi ehtymässä.[1] Pohjavesien ehtyminen uhkaa viljantuotantoa kuivilla ja puolikuivilla alueilla.[2]
 Ilmaston lämpeneminen uhkaa myös suolata useita akvifereja.[3]

Pohjavesivarasto voi olla kolmenlainen sen mukaan, mikä sen pintaa rajoittaa:
  • Rajoittamaton akviferi: yläpinnan muodostaa vapaa pohjaveden pinta.
  • Rajoitettu akviferi eli salpavesi: yläpinta rajoittuu huonosti vettä läpäisevään kerrokseen (akvikludi). Tällaisen varaston vesi on peräisin muualta kuin itse varaston päälle sataneesta vedestä.
  • Orsivesi: varsinaisen pohjaveden yläpuolelle on vettä läpäisemättömän kerroksen päälle muodostunut uusi pohjavesivarasto.
Pohjavesitiede tunnetaan nimellä geohydrologia.

Katso myös

Lähteet

  • Ehrlich, Paul R. & Ehrlich, Anne H.: The Population Explosion. New York: Simon & Schuster, 1991. ISBN 0-671-73294-3. (englanniksi)

Viitteet

  1. The Population Explosion, s.28-29.
  2.  The Population Explosion, s. 95.
  3. The Population Explosion, s. 178.

VESIASIOITA pohjavedestä ja pintavedestä (Ruotsissa)

Koska fosfaatti  on IHMISEN kehopuskureita, se vaatii kehoveden ja sen takia veden osuus on tärkeä, koska siihen liukenee paljon  epäorgaanisia aineita jotka taas vaikuttavat toisiinsa.  Fytiini taas  antaa niitä fosfaatteja ja  kaikki siitäkin lähtevät reaktiot tapahtuvat vesimiljöössä.  Ihminenhän on suurimmaksi osaksi vettä.

Nyt teen muistiinpanoja aivan  LUONNON  perusvedestä. Grundvatten. Tämä on miljööasioita.
LÄHDE: Grundvatten. bedömningsgrunden för miljökvalitet (1999).

Ruotsin pohjaveden laadun  seurannasta ( Sitaatti  uudemmasta tiedosta  nettilähteestä.
Joka viides vuosi tehdään koottu esitys pohjaveden tilasta ja siinä tapahtuneista muutoksista kaikilla tyyppialueilla  viljelymailla ja
  • En förteckning över datavärdar finns att hitta på Naturvårdsverkets webbplats under adressen http://www.naturvardsverket.se/sv/Tillstandet-i-miljon/Miljoovervakning/Miljoovervakningsdata/
  • Rapportering, utvärdering
Vart femte år görs en samlad presentation av grundvattnets tillstånd och förändringar i denna i samtliga typområden relaterad till åkermarkernas och akviferernas geologi, klimat, växtodlingsföljder och odlingsåtgärder.
Utvärderingen omfattar två delar. 
(1)  Den första gäller påverkan på (tillstånd och förändringar) grundvattnet som sådant till följd av jordbrukets påverkan. 
(2) Den andra omfattar grundvattnet som transportör av de förorenande ämnena från odlade områden till ytvattendrag. 
(1) Tillstånd och förändringar hos grundvattnet främst med avseende på halter av kväve (nitrat och ammonium) och fosfat (totalfosfor och fosfatfosfor) relateras till faktorer som reglerar dessa halter i grundvattnet. 
Dessa faktorer är 
  1. grundvattnets fysikaliskt-kemiska egenskaper (reducerande/oxiderande egenskaper),
  2.  markanvändning, 
  3. odlingsformer,
  4.  odlingsåtgärder,
  5.  klimat och klimatvariationer (som bl.a. återspeglas i grundvattnets nivå fluktuationer) liksom
  6. till åkermarkens jordartssammansättning och geokemi,
  7.  akviferens geologi och
  8.  de hydrogeologiska förutsättningarna.
Kvantifiering av föroreningsbelastningen på grundvattnet kan göras på olika sätt.
---Dels genom att beräkna årliga transporten av föroreningar med markvattnet till grundvattnet genom analys av markvattnets kemiska sammansättning och modellering av flödet (SOIL (Jansson &Halldin, 1979) och SOIL-N (Johnsson et al., 1987)),
--- dels genom att beräkna grundvattenbildningen och anta att det vatten som tillförs grundvattnet har samma halt som grundvattnet i den ytligaste nivån. 
Markvattnets halt kan i förekommande fall fås genom att analysera
halterna i dräneringsvatten. I inströmningsområden utgörs detta av perkolationsvatten. En relativ kvantifiering av tidsmässiga variationer i belastningen på grundvattnet i inströmningsområden kan fås genom mätning av dräneringsvattnets flöde och halter. 
(2) Transporten av föroreningar med grundvattnet till ytvatten kan kvantifieras genom att beräkna grundvattenflödet och halterna i rören närmast ytvattendraget. Grundvattenflödet kan uppskattas genom hydrologisk budgetberäkning eller genom modellering.
Kvantifiering av föroreningsbelastning på grundvatten och transport av föroreningar med grundvatten till ytvatten görs på årsbasis. 
Beräkningar av årsvärden görs med det agrohydrologiska året som bas (1. juli - 30. juni).

KOMMENTTI: POHJAVETTÄ koskevasta sanastosta otan toisen sitaatin suomenkielellä, koska tuli eteenuusi sana akviferi, ruotsiksi akvifer- er.